”måhända icke så metodiskt framstående…”

 

Alfred Littorin var gymnastiklärare på Högre allmänna läroverket i Uppsala mellan 1870 och 1897.

Om honom kan man läsa att han var ”måhända icke så metodiskt framstående, som man kunde fordrat.”

Vidare beskrivs hans lärargärning på följande sätt:

Framförallt prisas han dock av forna elever som en duktig pojkuppfostrare, fastän han i våra ögon verkar ha haft mycket av ”kadett-tag” från Karlberg. Först och främst fordrade han absolut lystring och lydnad. (…) Näst kravet på absolut lystring kom fordran på renlighet. Avslöjade syndare mot plikten att använda tvål och vatten fingo uppsträckning eller avbasning, och kontroll förekom i betydlig grad. Upprepad förseelse av detta slag framkallade ovillkorlig avbasning med ”der gelbe”, ”der schwarze” och andra varandra efterträdande rottingar, som måste avhämtas av delinkventen och det kvickt. Gick det inte tillräckligt fort, blev det en ny språngmarsch, och så placerades brottslingen med huvudet mellan ”Littans” knän och trakterades ganska kraftigt. Den gamle krigaren fann nog ett visst nöje i denna uppfostringsmetod, som han förmodligen ansåg högst välgörande.

Ur Samuelsson, Sixten, Högre allmänna läroverket i Uppsala, 1952, sidorna 450-451

 

 

1 tanke på “”måhända icke så metodiskt framstående…”

  1. Jaaa, kanske kan vi äntligen få ett mer vederhäftigt svar på huruvida Skrapan i Uppsala verkligen är uppkallade efter en magister som var känd för sina örfilar (skrapor), såsom den officiella historieskrivningen gör gällande.

Kommentarer inaktiverade.