Om hur det var bättre förr

1900-talets skola är inte densamma som 1800-talets. Den har inte samma arbetsro. Föräldrarna pjoskar bort sina barn genom att ge dem obegränsad frihet och aldrig aga dem. När barnen kommer till skolan, är de ostyriga och självmedvetna, pratiga och surriga; och skolaga är förbjuden. Det är inte alla lärare givet att bemästra situationen och upprätthålla disciplin. Endast lärare, som genom något eller några kraftprov tillvunnit sig beundran, som ha befallande hållning eller blick, som genom kärlek ha förmåga att vinna genkärlek eller som strunta i förbudet och »lappa till», blir styrande i sina klasser och åtlydda. Andra är tillspillogivna. Jag har träffat lärarinnor, som med verklig fasa börjar sin skoldag och som är så upprivna vid dess slut, att de knappast orkar annat än gråta. Jag brukar ge dem det rådet: Vinn föräldrarna och samarbeta med dem, eller, om det ej lyckas, försök bli något i trestegshopp eller femkamp.

ur Svensk läraretidning, nr 35, (770), 30 augusti 1933.

Svensk läraretidning