Stut

STUT 2, m. 1) (såsom i riksspr.) slag på stussen; 2) ett kok stryk. Bl. Ns. stüt, stuss (B. W.B. 4, 1085); fht. stiuz; bay. steuss, steiss, id. Jfr moes. stautan, stöta, slå.

Brakk-stut, s. brok 3.

Innan-stut, m. stryk med karbas på blotta stussen. Sm.

ur Svenskt dialektlexikon: ordbok öfver svenska allmogespråket