Mistning av rygghuden

Hur man upphöll ordning och ordning i Vexjö lärohus (sedermera Vexjö allmänna läorverk), vid 1600-talets mitt.

På gymnasiet och i skolan fungerade högtbetrodde och vigtige ämbetsmän, notarii, notatores, significatores. Särskild drägt, kappa, bars af gymnasisterna. Vid bönestunderna messades bönerna på latin i gymnasiet och på svenska (efter1693) i skolan. Ris gjordes redo hvarje vecka af de lärjungar, som hade detta uppdrag, och begagnades flitigt af lärarne till inplantande af kunskaper och hyfsning under veckans lopp. Hvarje lördag höllos både på gymnasiet och i skolan högtidliga ransakningar om de förseelser, som ej blifvit förut ”extrajudicielt” bestraffade, och lika högtidliga afstraffningar ådömdes och exeqverades. […] man skilde mellan ”utanstut” eller ”brackestut” och ”innanstut” eller ”våt stut”. Det talas ock om ”mistning av af rygghuden” eller ”kastigation på bara ryggen”. Svårare förseelser kunde ådraga de felande rispiskning med två eller tre slag av varje klasskamrat af hvarje klasskamrat, ”stockstraff”, mistning af sockengångsrättighet fullständigt eller till en del (genom böter), relegation samt dessutom för gymnasister afstraffning i närvaro af skolans lärjungar och skolfängelse (proba)[1]. Pennalismen blomstrade lika yppigt som på Ödmans tid, om icke yppigare: smågossarne ”hudflängdes” af de äldre lärjungarne, isynnerhet sådana, som ansågo sig berättigade dertill genom de befattningar de innehade (klagomål af staden borgerskap enl. Domk. Prot. 27/11 1667), skolgossarne i allmänhet handterades illa af gymnasisterna, isynnerhet dem, som skulle vara deras lärare, de till gymnasiet nyss uppflyttade ynglingarne hade att utstå svår medfart af sina äldre kamrater och i sitt yttre uppträdande ödmjukt underordna sig under dessa genom att hålla sig på en inskränkt plats i lärorummet (”de sure” plats), icke lägga från sig hattarna på bänken under lektionen, stå på kyrkogården med bart hufvud vid samling, icke sätta sig i kyrkan, alltid bära kappor, m.m., till dess de genomgått sitt novisår på gymnasiet och genom anställande af ett dryckeslag, ”hattöl” eller ”basöl”, löst sig från sitt beroende.


[1] Lärjungar, som begått så svåra förseelser, att de måste ställas inför borgerliga domstol, skildes dessförinnan från läroverket genom en högtidlig ceremoni, vid hvilken djäknekappan afkläddes brottslingen, ett ris sönderbröts öfver hans hufvud, han utleddes ur skolrummet och byfogden tog honom om händer i förstugan.

Ur: Arcadius. C.O., Anteckningar ur Vexjö allmänna läroverks häfder till år 1724. Vexjö 1889.