Bilden av aga i gångna tider

[ur en beskrivning av läraren Mårten Nilssons ungdomsår under slutet av 1810-talet]

Under sin vallgossetid hotade man honom många gånger med stryk, om han lät kreaturen komma i säden. Och ofta erhöll han aga för sådant, som han ej kunde hjälpa. Han fick den ej sällan av någon annan än själva husbonden, t. ex. av matmodern, drängen eller någon av grannarna som hade sädesåkrar nära vid, ty var och en tyckte sig vara herre över sin stackare. Det var ju så förr i tiden, att folk trodde, att stryk och straff vid alla tillfällen bland alla stånd var ett universalmedel som hjälpte för allting. De som så slogo på någon, gjorde det ej för att därigenom förbättra honom, utan det var ett barbariskt bruk, och de funno ett nöje uti att så misshandla den de rådde över.

ur Severin Schlüter (red.), Ur Malmöhus läns folkundervisningshistoria: acta och skildringar, Lund 1925, s. 29.

Annonser