”Jag har så köpt min lärdom och visdom; jag vill på samma sätt sälja den.”

Lundakaniken Kristian Pedersen vittnesmål om skoltukten i 1500-talets medeltida skolor:

Han berättar, att obarmhärtig hudstrykning, slag och plaggor av färlor och stora bödelsris förekom i både danska, svenska och norska skolor, och att många goda unga skolgossar och djäknar därigenom drevos bort från skolan. Färlan och riset ”hängde alltid över lärjungarnas huvud”, gossarna sutto ”så rädda som en haren för hundar” och kunde därför ”ej lägga märke till eller komma ihåg vad man sa till dem”. ”Lärarna flängde, sleto, huströko och slogo de arma barnen, skolgossar och djäknar, så att blodet rann från deras rygg ner i deras benkläder för en titels eller ett ords skull eller för kasus eller temporalier, som man misstog sig på.” ” Om någon elev försummade skolgången en timme eller två eller en halv dag, då skulle han slita lika mycket eller  mera ris än en tjuv, som hade stulit en häst eller ko. Skolmästaren läto sig ej nöja med att så själva hudstryka dem, utan även var och en av gossens kamrater skulle ge honom ett slag med riset.” När man sporde skolmästarna, varför de på detta sätt slogo lärjungarna, svarade de: ”Jag har så köpt min lärdom och visdom; jag vill på samma sätt sälja den.”

Ur: Svenska undervisningsväsendets och uppfostrans historia Del I, Brandell, Georg, 1931.