”en vederstygglig sodomitisk synd med sina tillbetrodda skolebarn.”

Skolaga sågs under 1600-talet inte som något övergrepp, utan som något ”oundgängligen nödvändigt”. Men det gjordes skillnad på skolaga och övergrepp.

Ett rykte hade uppkommit i staden 1679, att kollegan i andra klassen, Johannes Petri, hade begått »en vederstygglig sodomitisk synd med sina tillbetrodda skolebarn». Generalguvernören Jöran Sperling gav då befallning om en allvarlig och noggrann undersökning. Han förordnade särskilda domare och sände en krigsfiskal, vilken skulle följa rättegången och avge rapport inför honom personligen. Rätten såg lika allvarligt på saken och menade, att om en sådan »ohörlig synd ej bleve tillbörligt straffad, skulle den föröka det över dem redan hängande straff».

Yttrandet är helt i överstämmelse med samtidens uppfattning om brott och straff. Några av de disciplar, som Johannes Petri förgått sig mot, voro söner till framstående män i staden. Det var ett flertal elever mellan 9 och 15 år, som höraren förgripit sig mot, och ogärningen hade pågått i åratal.

Den anklagade sökte länge förneka sitt brott. Inför mängden av sina disciplars vittnesmål föll han dock slutligen till föga och erkände. Därvid bad han domstolen hos höga överheten utverka, att han finge behålla livet, så att han kunde få tid »att rätta och bättra sig» . Han var nu en 50 års man och hade tjänat vid skolan i 20 år. Först de sista åren sade han sig ha börjat sitt perversa leverne. Men hans bön om skonsamhet förklingade ohörd. För sina »förargliga, okristliga och onaturliga missgärningar», genom vilka han  »förlett oskyldiga och minderåriga barn till odygd och fördärvsens väg» dömdes han »sig själv till straff och androm till sky och varnagel» att halshuggas och å båle brännas.

Ur: Malmö högre allmänna läroverk för gossar, under den svenska tiden, I, 1658-1820, Artur Evers, (1958).