Om vikten av att börja agan i späd ålder

Wid egenwiljans brytande hos Barnen förhålla de sig helt annorlunda, än hos oss merendels är brukeligit. De säga, det wara en hel förwänd ordning, at skona Barnen för riset i de spädaste åren, uti den inbillningen, at de ännu icke förstår, hwad godt, eller ondt är. Ty om man wille lenma egenwiljan rum, tils förståndets krafter börja wisa s1g, genom förnuftigt tal och gierningar; så skulle dels densamma redan fådt så djupa rötter, at de med riset aldrig kunna upryckas; dels ware agan då just derföre onödig, emedan Barnet kan ledas genom förnuftiga föreställningar. Men om Barnen, uti de spädaste åren, styres ifrån det onda, genom en måttelig tuktan; så komma de småningom til en wana at giöra godt, och blifwa sedermera, uti de tiltagande åren så mycket upmärksamare på förmaningarne, och så mycket willigare, at rätta sig derefter.

ur kommerserådet J. F. Krygers tankar om undervisning och uppfostran från 1751 i Bror Rudolf Halls (red.), Hågkomster från folkskola och folkundervisning. [1], Skildringar av f.d. elever och lärare, Stockholm, 1932, s. 13f.