Magister Forssblad och laddstaken

I Arvid Löfvings minnen från uppväxten i Falköping figurerar informatorn Forssblad, inbiten jägare och fruktad lärare. Pojkarna Löfving lämnades ofta åt självstudier medan Forssblad gav sig ut på månadslånga jaktturer. Barnen ägnade hellre tiden åt kräftfiske än studier, men när Forssblad återkom väntade ”examen”:

… med mörk uppsyn frågte han oss snart: ‘Kunna ni edra läxor? Ni hava nu haft god tid att lära dem. Ni få ej stappla ett ord, det skall gå som vatten.’ Stammande svarade vi: ‘Ja vi kunna.’ Nu började förhöret med Lasse. Han började tämligen raskt att upprepa sina verba i ordning. Men så snart examinator gjorde frågor i oordning, så förstummades strax respondentens mun, och genast vankades dryga slängar med boken om öronen. Och laddstaken dansade en god stund på den stackars ryggen. Nu kom turen till mig. Som det gått för Lasse, så gick det naturligtvis även mig, en spark eller ett par hugg med boken över nacken eller om öronen, så att det susade för dem längt efter. Så slutade omsider denna fördömda examen.

ur Arvid Löfvings ofullbordade memoarer (1957)