Rottingens missljud som fara för lärarens själsliv

Stryk är förnedrande, och att begagna ett sådant medel för att t. e.x. man barnen till flit eller uppmärksamhet, eller som straff för det de ej förmå ur minnet uppläsa sina läxor eller lösa andra dem föresatta uppgifter, tjenar blott till att ingifva dem vedervilja för alt kunskapssökande, samt att bringa oreda och villervalla såväl i skolan yttre ordning samt hvad värre är i hela barnets föreställningssätt om både undervisningen och i det hela om rätt och orätt, sanning och lögn. Ty som ingen lärare förmår genom straff skydda sig mot barnens skolknep och bedrägerier, så händer det ej sällan att de, som äro skickligast i sådant, undgå att bli straffade, medan de enfaldigare få mottaga slängarne. Och läraren? – Ja, han skall i sanning hafva lång öfning i att begagna rottingen, om ej ljuden af de slag, som falla på de anförtrodda barnen, frambringa missljud i hans egen själ, och verka nedstämmande på hans hela sätt och lynne.

Utdrag ur uppsatsen ”Skoltukt och kroppsaga”, Veckoblad för folkundervisningen, (1879)