Instruktion för stut (forts.)

Till handplagg användes, som sagdt, den öfre delen, hvilken därvid ofta af en rätt konstnärligt utförd exekution kunde fullständigt uppslitas. Den gröfre. ändan applicerades ad posteriores på pojken vid s. k. s t u t, hvilken form af straff endast användes vid gröfre förbrytelser. Patienten fick vid sådana tillfällen lägga sig raklång på magen på den ofvan omtalade »scamnum, och att då magens antipod var vänd uppåt kan ju förstås. De onämnbara tvåklufna plagg, hvilka vanligen betäcka en maskulin individs nedre hoppshalfva, rubbades aldrig ur sin ordning vid dessa delar af skolöfningarne, hvadan det någon gång kunde hända, att den påstådda svenska uppfinningsförmågan här sökte en utöfning genom att anbringa en tjock skrifbok mellan plaggen och den kroppsdel, genom hvilken förbättringen skulle inpluggas i pojkens sinne. Försök i denna riktning lyckades emellertid aldrig, ehuru tid sällan saknades för nödiga förberedelser, då nästan alltid denna form af straff följde först en eller annan dag efter brott och rannsakning.

ur Västerås läroverk 1840-1851, i Hall, B. Rudolf (red.), Läroverksminnen: skildringar av f.d. elever och lärare. [1], Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1933, s. 114f.