Arsprygel!

ARS-PRYGEL

 

NILÉN Allmogen. i Sörb.); efter t. arschprügel] n) (fordom) mil. prygel på sätet. Om någon Student kom på Balen, skulle han (dvs. löjtnant Morman) gifva den arsprygel. Prot. rör. stud. oväs. i Lund 45 (1794). G. C. F. LÖWENHJELM (1808) i Sv:s krig 1808–9, 2: 415. ALMQVIST (1842). WENSTRÖM o. LINDGREN (1889, under cob). b) (i bygdemålsfärgadt spr.) grundligt prygel

Hämtat från: Svenska akademins ordbok