Var är käppen, som dansade polka på de unga ryggarna?

Detta är ett utdrag ur en studentskrivning i svenska språket från 1925, i ämnet ”Ungdomens självuppfostran”.

Förr var tankegången denna: den, som skulle kunna uträtta något av betydelse i mannaåldern, han måste i sin ungdom lära sig arbeta och lyda och detta under järnhård disciplin. Därigenom skulle man bliva delaktig den auktoritet, som släktled efter släktled åstadkommit. –Vid bestraffning togs sällan eller aldrig hänsyn till ”förmildrande omständigheter” eller förklaringar. Ty man ville hos vederbörande inpränta, att hans eget förstånd, hans egna kunskaper och hans egen omdömesförmåga betydde så litet i förhållande till överheten, att det ej ens var någon ideé (sic) att sätta upp dem mot varandra.

Detta var den uppfostran, våra föräldrar fingo – längre tillbaka i tiden ligga den ej, och dock… Vilket svalg ligger det icke mellan denna uppfostran och den som behärskar vår ”humanitära” tid! Var är traditionen? Auktoriteten? Var är käppen, som dansade polka på de unga ryggarna? Var är de hedervärda förklädena? Allt är borta… Och vår tid ser med förakt tillbaka på denna uppfostran, ler medlidsamt och säger med en axelryckning ”preusseri”!