En lärare och hans rotting

Hans toilett var vidunderlig. Med rufsigt hår, från höstterminens början till vårterminens slut alltid klädd i en gammal päls och pälsmössa, med en lång röd ami lindad flera varv om halsen samt iförd oborstade, glappande lädergaloscher, inträdde han i klassen, beväpnad med en rotting. Pälsen och galoscherna behöll han på under hela lektionen, i vilken värme som helst. Rottingen skulle användas till avstraffningar, men dessa skedde alltid så, att han slog den skyldige på axeln med den del av rottingen, som var närmast hans hand, markerande, att rottingen skulle i sin svikt med den andra ändan träffa ryggtavlan, vilket aldrig inträffade. Han satt sällan på den för läraren avsedda platsen, utan kröp in mellan pojkarna, än här, än där, och under det förhöret pågick, nöp han dem, dock aldrig hårdhänt, i distraktion i örsnibbarna eller rufsade om dem i håret.

ur Nils Selanders & Edvard Selanders Två gamla Stockholmares anteckningar, s. 81