LUCKA 16: Otur.

Ett Skolagemål.

Vid Göteborgs rådhusrätt yrkade en arbetare ansvar å en folkskollärare för misshandel å arbetarens minderårige son, hvarjämte han fordrade skadestånd.

Rådhusrätten yttrade i sitt utslag, att då uti målet icke vore ådagalagdt annat förhållande än att, då läraren den 28 februari 1902 med en rotting skolat å en bänk i skollokalen aga gossen för inom skolan begången förseelse, denne, efter att ha erhållit ett slag af rottingen, försökt att göra motstånd och därvid råkat slå ansiktet mot bänken med den  påföljd, att tre tänder i främre öfverkäken afslagits, och berörda händelse måste anses ha timat mera af våda än vållande, blefve den af gossens fader förda talan jämlikt 5 kap. 12 § strafflagen ogillad.

Göta hofrätt har nu fastställt utslaget samt ålagt arbetaren att med 30 kr. godtgöra lärarens kostnader i målet i hofrätten.

Svensk Läraretidning, 22:a årg. nr 2. 14:e januari, 1903. s. 28

LUCKA 14: Fjordsgade-affären

En 12-årig pojke som köpt och lekt med smällare fick tillsammans med sina kamrater läsåret 1952-1953 vid N.J. Fjordsgades skole i Århus smaka på lärarens rotting:

Var och en av dessa pojkar fick 1-3 slag av rottingen, utdelade av en upphetsad lärare . Här skulle fallet förmodligen ha upphört , om inte pojkens mamma hade undrat varför hennes son drog sig för att sitta ner på kvällen . Sedan mamman låtit pojken granskas av husläkare polisanmäldes ärendet. Polisen hänvisade fallet till skolmyndigheterna , och sedan började händelsen valsas runt i pressen . Ärendet avslutades med att läraren fick dra sig tillbaka till en annan skola i närheten.

billede0024

Texten är sammanfattad och översatt från en hemsida tillhörande några avgångsklasser (ca 1960)  vid N.J. Fjordsgades skole. Även bilden är hämtad från samma sida.

LUCKA 12: Gevär och rotting – fallandesjuka och en vårdande mor

När jag hade gevärsexcercis med flera klasser samtidigt i den långa korridoren, kunde det hända, att ett klapprande ljud hördes från den långa raden, hvilket ljud åstadkoms genom att gevären lyftes något upp och släpptes ner mot golvet, detta när pojkarne stodo med ”gevär för fot”. En gång lyckades jag få se 2 pojkar, som knapprade med sina gevär mot golvet. Jag gick då in i skolsalen efter en rotting, tog ut den ene pojken ur ledet och gav honom några rottingrapp, ställde sedan in honom i ledet igen och förfor med den andre pojken på samma sätt. När jag släppte honom, föll han på golvet och blev liggande orörlig. Jag tänkte då, att han simulerade svimming och llät honom ligga. Då han emellertid ej rörde sig, blev jag orolig och lyfte honom. Han föreföll död eller sanslös, och ut munnen rann blod. Då jag bar in honom i skolsalen, hängde han i mina armar precis som han varit död. Efter att hava överöst honom med vatten, fann jag, att han kvicknade till igen till min stora glädje. Vi fallet hade han fått ena läppen kluven av gevärslåset. Läpparne fick sedan hopsys av en läkare. Detta skedde en lördagsmiddag, och kom ej att taga reda på pojkens adress. Han hörde inte till min klass. Det var för mig en orolig söndag, då jag ej visste, hur det gått med pojken, som jag lät gå hem efter missödet. Följande måndags morgon, då jag kom till skolan, stodo pojken och hans mor utanför dörren. Jag väntade mig skarpa förebråelser av modern, men dessa utebliva alldeles. Modern meddelade mig, att pojken hade fallandesjuka och bad mig i vänlighet, att jag skulle behandla honom varsamt.

Utdrag ur: Handlingar rörande lärarminnen (F4a), SAF, Sveriges allmänna
folkskollärarförenings arkiv; Från Klara folkskola, 1870-tal.

LUCKA 9: ”Fias” oförtjänta öde

Läraren – i det här fallet hedersmannen Johan Gottberg – kunde konsten med enkla medel skaffa sig respekt. Men förekom t. e.x. snatteri ur någon matkorg eller annat otyg så kunde, ehuru sällan att ”Fia” kom fram. ”Fia” var handplaggen, och hade sitt namn efter den stackars flicka, på vilken den användes första gången. Fia stod det inskrivet med stora bokstäver på flatsidan, och namnet uttalades med respekt. Jag har forskat efter ”Fias” senare öden och fått uppgiften att hon vid ett lärareombyte förvandlats till aska i en kakelugn. Hon borde ha haft plats i ett skolmuseum.

Utdrag ur: Handlingar rörande lärarminnen (F4a), SAF, Sveriges allmänna
folkskollärarförenings arkiv