”Jag har så köpt min lärdom och visdom; jag vill på samma sätt sälja den.”

Lundakaniken Kristian Pedersen vittnesmål om skoltukten i 1500-talets medeltida skolor:

Han berättar, att obarmhärtig hudstrykning, slag och plaggor av färlor och stora bödelsris förekom i både danska, svenska och norska skolor, och att många goda unga skolgossar och djäknar därigenom drevos bort från skolan. Färlan och riset ”hängde alltid över lärjungarnas huvud”, gossarna sutto ”så rädda som en haren för hundar” och kunde därför ”ej lägga märke till eller komma ihåg vad man sa till dem”. ”Lärarna flängde, sleto, huströko och slogo de arma barnen, skolgossar och djäknar, så att blodet rann från deras rygg ner i deras benkläder för en titels eller ett ords skull eller för kasus eller temporalier, som man misstog sig på.” ” Om någon elev försummade skolgången en timme eller två eller en halv dag, då skulle han slita lika mycket eller  mera ris än en tjuv, som hade stulit en häst eller ko. Skolmästaren läto sig ej nöja med att så själva hudstryka dem, utan även var och en av gossens kamrater skulle ge honom ett slag med riset.” När man sporde skolmästarna, varför de på detta sätt slogo lärjungarna, svarade de: ”Jag har så köpt min lärdom och visdom; jag vill på samma sätt sälja den.”

Ur: Svenska undervisningsväsendets och uppfostrans historia Del I, Brandell, Georg, 1931.

Morten Børups vapensköld

Morten Börup tjänstgjorde som rektor vid Aarhus katedralskola mellan 1491-1520. Hans namn hålls levande genom namngivning av skolor och vägar. Hans rektorsgärning har beskrivits genom vittnesmål på ett många gånger milt sätt. I en dikt från 1829 kan man läsa:

Han trængte ikke til stokken

ej heller til ferie og ris,

vel regerer han flokken

men alt på anden vis.

Men även om vissa vittnesmål talar om en i jämförelse mild man så vittnar hans vapensköld om med vilka medel han ytterst bar upp sitt ämbete.

Vapenskölden tjänstgör i dag som Aarhus katedralskolas logotyp, och intill skolan finner man även en minnessten över Morten Børup som pryds av hans vapensköld.

Källor: http://www.akat.dk/historien/skolens-historie/. 20120911.

http://www.skanderborgleksikon.dk/index.php/Morten_B%C3%B8rup. 20120911.

1500-tals tankar om aga

Richard Mulcaster, som bland annat undervisar en ung prinsessan Elisabeth, publicerade år 1581 handboken Training Up of Children, där han bland annat diskuterade agans betydelse. Enligt honom var den stor, och läraren skulle enligt honom inte tveka inför att ta till handgripligheter. ”The rod may no more be spared in schooles then the sworde may in Princes hand”. Han tog också upp problemet med att bestraffning kunde ta mycket tid. Han noterade att den fysiska bestraffningen visserligen kunde stjäla mycket av undervisningenstiden, men att det var tid väl investerad eftersom den både var givande för individen som erhöll slagen, och eleverna som tittade på.

Aga som skapade en nation

»Ännu kan jag minnas, hur säker och bredbent pilten stod i sina eldröda kläder och dammade på oss andra med snöbollar. Nog blev han satt i skola hos en dansk mäster, men vet du, vad han sade till mäster? Så här sade han: När jag blir stor, skall jag gå upp till Dalarna och få ut dalkarlarna och slå danskarna på näsan.»

»Nej, sade han det?» svarade drängen. »Då blev väl mäster varm i sitt danska hjärta?»

»Mäster tog och gav honom stut», fortsatte bergsmannen och gick några slag över golvet. »Men unga herrn högg sin dolk tvärs igenom lärboken och ropade: Hej, jag ger dig och din skola tusan! – Och så gick han sin väg och kom aldrig igen.»

ur Verner von Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar I. Gustav Vasa. När dalkarlarna ångrade sig