Aga med dödlig utgång 1644 (eller…)

Thet hafwer Capellans Enkian i Biörkewijk, Magistri Nicolai Walingi, Praepositi et Pastoris Jaederensis Syster, warit här hoos mig, och klageligen tillkenna giffwit, huruledes Rector Scholae i Strängnäs, Hr Larss Boëtii, skall för et ringa hennes Sohns delinquerande, honom så hafwa tracterat med otillbörligt castigerande, att han straxt ther efter ähr siuknad och dödh blefwen, så att hon ther uthaff mehnar, be[mäl]te Scholemästare wara een orsak till hennes Sohns dödh…

ur brev 23 maj 1645 från Carl Carlsson Gyllenhielm till Strängnäs domkapitel. (Strängnäs domkapitels arkiv, E2a:1)

…Altså haffwer jagh med Consistorio strax som jagh ther om rychte sporde, saken nogha examinerat, och befunnit Enkians Sonss dödh mehrb:[emäl]te Rectori medh skiäl icke tillmätass kan, såsom mitt öpne skriftelige wijtnessbördh, jemwäl ock fleress, strax efter ransakningen giffne, ther om förmäle…

ur brev 9 juni 1645 från biskop Johannes Matthiae till Carl Carlsson Gyllenhielm. (Strängnäs domkapitels arkiv, D1:4)

Annonser

Hor och lönskaläge

I februari 1640 samlades Regering, Rådet och Rikets ständer i Nyköping för att rådpläga om sjutton olika frågor rörande rättskipning.  En av de frågor som behandlades var djeknars straffskyldighet efter brott begånga i samband med köttslig lusta.

Till afhjelpande af åtskilliga missbruk och oredor i lagskipningen föreslog denna Lag-komission: att djeknar, som begått hor eller lönskaläge, icke borde tuktas endast med skolaga, utan, liksom andra, vara underkastade verdslig rätt;

Ur: Bidrag till svenska lagstiftningens historia, Johan August Posse, (1850).

Mistning av rygghuden

Hur man upphöll ordning och ordning i Vexjö lärohus (sedermera Vexjö allmänna läorverk), vid 1600-talets mitt.

På gymnasiet och i skolan fungerade högtbetrodde och vigtige ämbetsmän, notarii, notatores, significatores. Särskild drägt, kappa, bars af gymnasisterna. Vid bönestunderna messades bönerna på latin i gymnasiet och på svenska (efter1693) i skolan. Ris gjordes redo hvarje vecka af de lärjungar, som hade detta uppdrag, och begagnades flitigt af lärarne till inplantande af kunskaper och hyfsning under veckans lopp. Hvarje lördag höllos både på gymnasiet och i skolan högtidliga ransakningar om de förseelser, som ej blifvit förut ”extrajudicielt” bestraffade, och lika högtidliga afstraffningar ådömdes och exeqverades. […] man skilde mellan ”utanstut” eller ”brackestut” och ”innanstut” eller ”våt stut”. Det talas ock om ”mistning av af rygghuden” eller ”kastigation på bara ryggen”. Svårare förseelser kunde ådraga de felande rispiskning med två eller tre slag av varje klasskamrat af hvarje klasskamrat, ”stockstraff”, mistning af sockengångsrättighet fullständigt eller till en del (genom böter), relegation samt dessutom för gymnasister afstraffning i närvaro af skolans lärjungar och skolfängelse (proba)[1]. Pennalismen blomstrade lika yppigt som på Ödmans tid, om icke yppigare: smågossarne ”hudflängdes” af de äldre lärjungarne, isynnerhet sådana, som ansågo sig berättigade dertill genom de befattningar de innehade (klagomål af staden borgerskap enl. Domk. Prot. 27/11 1667), skolgossarne i allmänhet handterades illa af gymnasisterna, isynnerhet dem, som skulle vara deras lärare, de till gymnasiet nyss uppflyttade ynglingarne hade att utstå svår medfart af sina äldre kamrater och i sitt yttre uppträdande ödmjukt underordna sig under dessa genom att hålla sig på en inskränkt plats i lärorummet (”de sure” plats), icke lägga från sig hattarna på bänken under lektionen, stå på kyrkogården med bart hufvud vid samling, icke sätta sig i kyrkan, alltid bära kappor, m.m., till dess de genomgått sitt novisår på gymnasiet och genom anställande af ett dryckeslag, ”hattöl” eller ”basöl”, löst sig från sitt beroende.


[1] Lärjungar, som begått så svåra förseelser, att de måste ställas inför borgerliga domstol, skildes dessförinnan från läroverket genom en högtidlig ceremoni, vid hvilken djäknekappan afkläddes brottslingen, ett ris sönderbröts öfver hans hufvud, han utleddes ur skolrummet och byfogden tog honom om händer i förstugan.

Ur: Arcadius. C.O., Anteckningar ur Vexjö allmänna läroverks häfder till år 1724. Vexjö 1889.

Om begränsningar i lärarens rätt att aga

Förutom skolfängelsets och risets vedertagna bestraffningsmedel må icke användas kroppsaga av annan art, t. ex. knytnävsslag, vad som medför blodvite och dylikt. Ty därigenom kan lätt åstadkommas kroppslyte, och själsgåvorna kunna taga skada.

Lärare, som icke avhålla sig från sådant eller på annat sätt vid agan märkligen överskrida måttan, skola efter förbrytelsens beskaffenhet strängt straffas med fängelse eller avdrag av lönen alltefter rektors och konsistorii bestämmande; har svårare kroppsskada uppstått, straffas den skyldige efter allmän lag eller ock med annat straff, som för fallet i fråga kan synas lämpligt.

ur 1649 års skolordning, kap. 17 Om belöningar och straff [i Hall, B. Rudolf (red.), Sveriges allmänna läroverksstadgar 1561-1905. 1/3, 1561, 1611 och 1649 års skolordningar : i avtryck och, de båda senare, i översättning, Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1921, s. 90f.]

Skolan, agan och tuppen

Som flera inlägg i denna blog understrukit, är kopplingen mellan undervisning och aga av ett grundläggande slag, och därtill mycket gammal. Första gången som tuppen, en symbol för vaksamheten, introducerades i en ABC-bok var 1637, tillsammans med följande vers: ”Med ett Ris som minnet skärper och en Tupp som Russin värper”.

Tuppen är hämtad från C.O. Finemans läsebok 1842, och exemplet från http://www.sloff.se/sob/07-2/skolhus.html, 7/6 2012.