Om vikten av att börja agan i späd ålder

Wid egenwiljans brytande hos Barnen förhålla de sig helt annorlunda, än hos oss merendels är brukeligit. De säga, det wara en hel förwänd ordning, at skona Barnen för riset i de spädaste åren, uti den inbillningen, at de ännu icke förstår, hwad godt, eller ondt är. Ty om man wille lenma egenwiljan rum, tils förståndets krafter börja wisa s1g, genom förnuftigt tal och gierningar; så skulle dels densamma redan fådt så djupa rötter, at de med riset aldrig kunna upryckas; dels ware agan då just derföre onödig, emedan Barnet kan ledas genom förnuftiga föreställningar. Men om Barnen, uti de spädaste åren, styres ifrån det onda, genom en måttelig tuktan; så komma de småningom til en wana at giöra godt, och blifwa sedermera, uti de tiltagande åren så mycket upmärksamare på förmaningarne, och så mycket willigare, at rätta sig derefter.

ur kommerserådet J. F. Krygers tankar om undervisning och uppfostran från 1751 i Bror Rudolf Halls (red.), Hågkomster från folkskola och folkundervisning. [1], Skildringar av f.d. elever och lärare, Stockholm, 1932, s. 13f.

Konfirmationsläsning och läderpiskor

Det fans prester, som för okunnighet straffade konfirmationsungdomen med käppen, och mina föräldrar sade sig veta, hurusom kyrkoherden i Gärdslösa (sedermera biskopen i Kalmar stift Stagnelius, fader till skalden S.) tuktade okunnig nattvardsungdom med läderpiska, endast för förseelsen att icke kunna.

ur folkskolläraren Daniel Nyströms berättelse i Johannes Karlsson (red.), Självbiografier av lärare: 1-4: levnadsminnen (Fören. för svensk undervisningshistoria: Lund 1921) s. 35.

Den lärda agan

12/10 1734
3 Thetta så som thet strider emot Gymnasii ord. Cap. 3 § II. som nyligen med åtwarning hade blifwit hela Coetui föreläsen, vide supra pag. 122, och sådant aldeles intet skickar sig emellan Condiscipulos; så blef resolverat at Waldner och Bergquist skulle med 5 slag af ferula hwarthera offenteligen blifwa afstraffade, som ock strax skiedde, med warning til them och the andra, at ther the flera gånger sådana vexationer föröfwade, skulle straffet skiärpas, och then bråtzliga st[r]affas med Proban.

Ur Gävle läroverksarkiv ProtocollsBok wid Collegium Gymnasticum uti Gefle n:o 2 s. 122-247, i Bror Rudolf Hall (red.), Gammaldags penalism vid läroverken: primärkällor och skildringar, Lund 1932, s. 3