(Klicka på bilden så blir den större!)
Från en engelsk barnbok, 1830-talet.
”Spänna kyrka” är en lek som går ut på att en person blir fasthållen och får smisk, och sedan ska hen gissa vem som smiskat. Spänna kyrka verkar man ha lekt i alla tider både här och där och vid olika högtider och fester – till exempel vid jul!
Även i skolor och pensionat lekte eleverna spänna kyrka, men det finns också exempel på lärare som varit särskilt förtjusta i denna lek. Här nedan berättas om en gymnastiklärare vid ett läroverk som gillade den och andra smisklekar:
Kaptenen älskade mycket att anställa lekar bland pojkarna,
då man hade någon tid Öfver eller han dagen efter en
eldsvåda var »hes i halsen». (Han var nämligen också stadens
brandchef.) De lekar han företrädesvis tyckte om voro »spänna
kyrka» och »smussla dagg». Den förra bestod däruti, att
kaptenen satte sig i en stol midt i salen, ropade till sig en
pojke, som fick bocka sig ned med hufvudet i hans sköte,
hvarefter kaptenen med händerna höll för hans ögon. Nu
skulle någon i ringen rundt omkring »ge’n en smäll», och den
som var »pricken», som korporal Munter sade, skulle resa sig
upp och efter utforskande af vederbörandes ansiktsuttryck
gissa sig till, hvem som gifvit honom slaget. Pojkarna
begagnade alla slags knep för att undgå utpekningen. De ställde
sig och blåste på fingrarna etc. etc. för att lura »kyrkan», och
kaptenen var ej den som hade det minst skuldbelastade
samvetet därvidlag.
»Äh, var det smäll det där, Sjöberg?» kunde han säga,
då Andersson, Pettersson eller Lundström, men ej någon
Sjöberg hade slagit till. Ibland nämnde han äfven den som
gifvit smällen, och denne kunde då vara säker på att ej bli
utpekad. Gissade den slagne rätt, fick den utpekade intaga
hans plats, företrädaren hade ett frislag och så gick det undan
för undan.
Ur: Svahn, Oscar, Våra öfversittare: ungdomsminnen och läroverksstudier, Stockholm, 1898-1899 s. 280-281
Här kommer nu en avslutande bildkavalkad på just Spänna kyrka! Mycket nöje och God Jul från oss utbildningshistoriker i Uppsala!
Under 1800-talet fanns många tidskrifter för unga pojkar. Ett återkommande tema var skolhistorier och smisk i skolan. I länken här nedan beskrivs några sådana med både illustrationer och utdrag ur novellerna.
I Gävle Dagblad kunde man förra året läsa om straff i skolan.
Det brittiska barnprogrammet ”Horrible Histories” har haft ett inslag om bestraffningar i den viktorianska skolan.
Från filmatiseringen av Thomas Hughes’ roman Tom Brown.
När jag hade gevärsexcercis med flera klasser samtidigt i den långa korridoren, kunde det hända, att ett klapprande ljud hördes från den långa raden, hvilket ljud åstadkoms genom att gevären lyftes något upp och släpptes ner mot golvet, detta när pojkarne stodo med ”gevär för fot”. En gång lyckades jag få se 2 pojkar, som knapprade med sina gevär mot golvet. Jag gick då in i skolsalen efter en rotting, tog ut den ene pojken ur ledet och gav honom några rottingrapp, ställde sedan in honom i ledet igen och förfor med den andre pojken på samma sätt. När jag släppte honom, föll han på golvet och blev liggande orörlig. Jag tänkte då, att han simulerade svimming och llät honom ligga. Då han emellertid ej rörde sig, blev jag orolig och lyfte honom. Han föreföll död eller sanslös, och ut munnen rann blod. Då jag bar in honom i skolsalen, hängde han i mina armar precis som han varit död. Efter att hava överöst honom med vatten, fann jag, att han kvicknade till igen till min stora glädje. Vi fallet hade han fått ena läppen kluven av gevärslåset. Läpparne fick sedan hopsys av en läkare. Detta skedde en lördagsmiddag, och kom ej att taga reda på pojkens adress. Han hörde inte till min klass. Det var för mig en orolig söndag, då jag ej visste, hur det gått med pojken, som jag lät gå hem efter missödet. Följande måndags morgon, då jag kom till skolan, stodo pojken och hans mor utanför dörren. Jag väntade mig skarpa förebråelser av modern, men dessa utebliva alldeles. Modern meddelade mig, att pojken hade fallandesjuka och bad mig i vänlighet, att jag skulle behandla honom varsamt.
Utdrag ur: Handlingar rörande lärarminnen (F4a), SAF, Sveriges allmänna
folkskollärarförenings arkiv; Från Klara folkskola, 1870-tal.
Den hemska händelse som finns beskriven i gårdagens inlägg har kommit att kallas ”Eastbourne manslaughter”.
På den här wikipediasidan beskrivs fallet mer ingående.