”Bära klumpen”

20130218-083517.jpg

Annonser

SMISKA

SMISKA (ipf. smask, sup. smuskit), v. a. slå sakta. Ett sådant starkt förloradt verb förutsättes nf följande rotskott. Måhända att detta verb är en utvidgad form af smikka (smakk, smukkit).

Smask, m. smäll, lindrigt slag. Fl. (Ingo).

Smaska, v. n. 1 smällkyssa. Bl.

Smisk, n. lätt slag, smäll, lindrig aga med blotta flata handen (för små barn). Allm.

Smiska 1, v. n. o. a. 1 1) slå sakta med flata handen el. ris, daska. Allm.; 2) slå sönder. ”Smiska sönder glas, fönsterrutan”. Vg.; 3) kasta med fart i en vägg. G.

Smiska 2, f. def. smörgås. G.

Smuska, v. n. 1 hemligen slå under sig, hemligen snatta, draga till sig. Sm. Eller är detta ord snarare att hänföra till smiug?

ur Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket