LUCKA 4: Fler elever, mer stryk!

Bild

Utdrag ur: Skoldisciplineringens utredning 1947

LUCKA 4: Fler elever, mer stryk!

Annonser

LUCKA 3: Kritik mot den brutale undervisaren

Henrik BergDetta citat kommer från kapitlet ”Hjärnans hygien” i Henrik Bergs läkarebok. Finns i fulltext på Projekt Runeberg!

Berg, Henrik (1919). Läkarebok Del 1-2, 4. uppl. Göteborg: Nordiska förlags A.B. s. 833

Om barnuppfostran

Stryk är en otäck bestraffningsform, och man bör väl betänka sig, innan man tillgriper den. Men jag kan förlåta, om någon begår den i någon mån ursäktliga handlingen att klappa till i vredesmod. Han har då handlat i överilning, vilket inte är hedrande, men det är då en yttring av mänsklig svaghet. Att en vuxen person efter kall överläggning ger sig till att slå ett litet barn, som är honom kroppsligt underlägset, förefaller mig ruskigt.

Användes kroppsaga, böra dock örfilar absolut fördömas. Örats trumhinna är mycket tunn – den är utspänd som en gardin i den invändiga öppningen av örat och bakom den finns intet annat än luft. Ett slag på örat kan därför mycket lätt förorsaka att trumhinnan brister och hörseln förstöres.

ur J.L. Saxons Umgängeskonst – Levnadskonst / Barn (1934).

Bilden av aga i gångna tider

[ur en beskrivning av läraren Mårten Nilssons ungdomsår under slutet av 1810-talet]

Under sin vallgossetid hotade man honom många gånger med stryk, om han lät kreaturen komma i säden. Och ofta erhöll han aga för sådant, som han ej kunde hjälpa. Han fick den ej sällan av någon annan än själva husbonden, t. ex. av matmodern, drängen eller någon av grannarna som hade sädesåkrar nära vid, ty var och en tyckte sig vara herre över sin stackare. Det var ju så förr i tiden, att folk trodde, att stryk och straff vid alla tillfällen bland alla stånd var ett universalmedel som hjälpte för allting. De som så slogo på någon, gjorde det ej för att därigenom förbättra honom, utan det var ett barbariskt bruk, och de funno ett nöje uti att så misshandla den de rådde över.

ur Severin Schlüter (red.), Ur Malmöhus läns folkundervisningshistoria: acta och skildringar, Lund 1925, s. 29.

Karbas och glosor

Det är så dumt till att vara lärd.
Man blir så gulblek och torr och mager,
Och verldens visdom är knappast värd,
Att man af hufvudet hatten tager.
Nej! bygdens rosor
Min kärlek vunnit:
Den som uppfunnit
Karbas och glosor,
Den vill jag klå.

ur Sehlstedts visa Unga skolmästarn i Svenska Familj-Journalen, Band XII, årgång 1873, s. 87