Spank out day

Påminner denna dag om den amerikanska lagstiftningen via SR:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=4278&artikel=5087672

Annonser

Hor och lönskaläge

I februari 1640 samlades Regering, Rådet och Rikets ständer i Nyköping för att rådpläga om sjutton olika frågor rörande rättskipning.  En av de frågor som behandlades var djeknars straffskyldighet efter brott begånga i samband med köttslig lusta.

Till afhjelpande af åtskilliga missbruk och oredor i lagskipningen föreslog denna Lag-komission: att djeknar, som begått hor eller lönskaläge, icke borde tuktas endast med skolaga, utan, liksom andra, vara underkastade verdslig rätt;

Ur: Bidrag till svenska lagstiftningens historia, Johan August Posse, (1850).

Om vikten av väl avvägd aga

§ 13. Aga utdelas af skolmästaren så sparsamt som möjligt är, och endast då förmaningar ej hjelpa. Om den skall vara hårdare eller lindrigare beror dels på felets storhet dels på barnets lynne. Hvad som för ett hårdsint barn är en lämplig aga, är för ett böjligt barn en allt för hård aga.

ur Skolreglemente för Westra Strö församling [1825 å 1830] i Johan Matthias Ambrosius (red.), Skånska folkskolor: minnen, urkunder och undersökningar, Lund, 1930, s. 156.

Reglemente för Westerljungs Församlings FolkSchola 1842

VII. Disciplin.

§. 27.

Barnen infinne sig i Scholan nyss före det utsatta klockslaget hwarje för dem bestämd läsedag, twättade och kammade och intage utan stoj och stimmande sina platser, stilla afbidande Lärarens ankomst – Barnen wise owilkorlig lydnad för alla Lärarens tillsägelser och befallningar samt iakttage så inom som utom Scholan ordning, snygghet och anständighet. På wägen till och ifrån Scholan tage de sig wara för elaka upptåg, men bemöte med höflighet och tjenstaktighet hwar och en, som de möta, och ware sins emellan enige och wänlige, på det man i allt deras förhållande må se, att de wilja behaga Gud och menniskor.

§. 28.

Felar ett barn emot något häraf, ehwad det wara kan, så betänke Läraren allraförst hwaraf felet kommer och inrätte sitt förhållande derefter –
1) Härflyter felet af oförstånd, så rättas det genom wänlig underwisning;
2) Kommer felet af barnslig öfwerilning eller hastighet och obetänksamhet och ser Läraren, att barnet hjertligen sörjer deröfwer, så låte han ingen förebråelse höras, utan uppmuntre barnet, att det åter må blifwa wid godt mod och af förlåtelsen hemta willighet och kraft till att bättre taga sig tillwara;
3) Är en ifrån dåliga exempel uppkommen wana orsaken till barnets fel, så rättas det med allwarsamt uttaladt missnöje emot felet men med wänlighet emot barnet; men förnyas samma fel blifwer förmaningen mera allwarsam -;
4) Kommer felet af elak sinnesart, som genom wana och andra inflytelser blifwit mera djupt rotad såsom att tala osanning, att snatta ifrån sina kamrater och sedan neka m. m. dylikt, så behöfwes den allwarsammaste tillsägelse. Hjelper sådan ändock icke så att barnet låter bringa sig till uppriktighet, som är det första af all bättring, så må kroppslig aga, men med förstånd och urskillning anwändas; men icke för att bringa till bekännelse, utan för att bryta det hårda sinnet. Följer icke bättring efter en och annan gång anwänd aga, eller förekommer något fel af gröfre art, anmäles sådant af Läraren till Pastor, äfwensom då något barn egenwilligt eller genom föräldrars wårdslöshet aldeles afhåller sig ifrån Scholan, eller utan tillåtelse eller anmäldt förfall, oftare uteblifwer.
5) Förekommer ibland barnen något swårare fel, der gerningen är känd, men gerningens utöfware okänd, anwände Läraren sitt bemödande att få den felande till uppriktig bekännelse, till och med med löfte att blifwa ostraffad, hvilket löfte måste obrottsligt hållas; blifwer då icke uppriktig bekännelse, anmäles saken till Pastor;
6) Då något allmänt fel fordrar allmän rättelse, så gifwes densamma i form af förmaning till det bättre, som man will att barnen skola blifwa, hellre, än såsom förebråelse för det sämre, som man will rätta.
7) Då något enskildt fel fordrar rättelse eller bestraffning inför alla, akte Läraren derpå, att intrycket af rättelsen eller bestraffningen måtte blifwa gagneligt för de dertill oskyldiga utan att skada den skyldige –
8) Läraren ihågkomme i allmänhet, att en uppriktig bekännelse bör afwäpna hans arm och afbryta förebråelsens udd på hans tunga.

ur R. Cederlund (red.), Folkundervisning med lärda, etiska och praktiska inslag: urkunder och historik rörande Garpenberg, Levede, Strömsholm, Tådene, V. Vingåker, Västerhaninge och Västerljung, Lund 1924, s. 58f.

Om begränsningar i lärarens rätt att aga

Förutom skolfängelsets och risets vedertagna bestraffningsmedel må icke användas kroppsaga av annan art, t. ex. knytnävsslag, vad som medför blodvite och dylikt. Ty därigenom kan lätt åstadkommas kroppslyte, och själsgåvorna kunna taga skada.

Lärare, som icke avhålla sig från sådant eller på annat sätt vid agan märkligen överskrida måttan, skola efter förbrytelsens beskaffenhet strängt straffas med fängelse eller avdrag av lönen alltefter rektors och konsistorii bestämmande; har svårare kroppsskada uppstått, straffas den skyldige efter allmän lag eller ock med annat straff, som för fallet i fråga kan synas lämpligt.

ur 1649 års skolordning, kap. 17 Om belöningar och straff [i Hall, B. Rudolf (red.), Sveriges allmänna läroverksstadgar 1561-1905. 1/3, 1561, 1611 och 1649 års skolordningar : i avtryck och, de båda senare, i översättning, Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1921, s. 90f.]

Några domar efter införandet av agaförbudet

Fråga om lärare vid utövning av sin tillsynsplikt gjort sig skyldig till ringa misshandel.

https://lagen.nu/dom/nja/1988s586

Fråga om en lärare och en elevassistent vid utövningen av sin tillsynsplikt gjort sig skyldiga till misshandel och olaga frihetsberövande.

https://lagen.nu/dom/nja/2009s776

Elev har under lektion utdelat ett slag med öppen hand som träffat läraren över tinningen med övergående smärta som följd. Fråga om gärningen skall bedömas som ringa misshandel eller som misshandel av normalgraden.

https://lagen.nu/dom/rh/2007:75

En barnskötare som stängt in ett femårigt barn i ett rum och under en kortare tidsperiod hindrat barnet från att lämna rummet, har bedömts överskrida sin tillsynsplikt och handlandet har ansetts inte vara försvarligt. Barnskötaren dömdes för olaga frihetsberövande.

https://lagen.nu/dom/rh/2008:36

Ett agamål från 1899

Alldenstund af handlingarna i målet inhämtas, att vid omstämda tillfälle den 7 oktober sistlidet år kärandens son Ax. Hj. Schreiber under lektion i engelska språket blifvit af svaranden i dennes egenskap af lärare i klassen 61 L. B. vid härvarande allmänna läroverk tillsagd att öfversätta till svenska språket en mening af dagens läxa, men att, då Schreiber felaktigt fullgjort detta, svaranden kallat fram honom till katedern och där under uppmaning till Schreiber att bättre lära sig sina läxor, fattat och ryckt denne i ena örat och därefter, då Schreiber sökt urskulda sig, tilldelat Schreiber en örfil, samt
att då Schreiber omedelbart härpå, utan att förut afvakta svarandens tillsägelse, aflägsnat sig från katedern för att intaga sin plats, svaranden i anledning häraf stigit upp och skyndat efter Schreiber, som han fattat i nacken och sedan, då Schreiber lämnat ett trotsigt svar på svarandens förnyade uppmaning att vinnlägga sig om större flit, gifvit honom ytterligare två örfilar; för den skull och emedan svaranden ej visat, att han ägt laglig rättighet att, på sätt som skett, tilldela ynglingen Ax. Hj. Schreiber den honom sålunda öfvergångna bestraffningen, hvartill svaranden i sin egenskap af rektor och på grund af Schreiber vid nämda tillfälle visade trotsiga uppförande ansett sig befogad, men käranden ej styrkt, att omförmälda bestraffning varit af svårare beskaffenhet, ännu mindre medfört sådan kroppsskada beträffande ynglingen Schreibers hörsel, som i 14 kap. 12 § strafflagen afses, pröfvar rådhusrätten, på grund häraf och af hvad för öfrigt i målet förekommit, rättvist att, med stöd af 14 kap. 13 § strafflagen, döma svaranden att för hvad han sålunda i omstämda hänseende låtit komma sig till last, böta 30 kronor, som tillfalla kronan; hvarjämte rådhusrätten, som ej kan bifalla svarandens under målets handläggning framställda yrkande om ansvar å käranden för falsk angifvelse enligt 16 kap. l § strafflagen, förpliktar svaranden att ersätta käranden hans kostnader i målet, utom beträffande rättegångstillfället den 7 sistlidna september och vittneslönerna till de vid rättegångstillfället den 24 nästlidna augusti afbörda vittnena, i följd hvaraf svaranden skall till käranden utgifva rättegångskostnad med skäliga ansedda 300 kronor.

ur Svensk läraretidning, nr 42, (689), 18 oktober 1899.

Svensk läraretidning