Kärleksfullt allvar och besinning vid bestraffning

Kungl. Maj:ts förnyade stadga den 26 september 1921 (nr 604) angående folkundervisningen i riket.

§44 Vid tillrättavisning och bestraffning av lärjunges förseelse bör han fästa avseende å den felandes ålder och sinnesart samt förfara med lugn besinning och kärleksfullt allvar. Läraren bör ock, så mycket som möjligt är, för barnens uppfostran anlita föräldrarnas medverkan.

Ordning och tukt i 1693 års skolordning

”Ang. de olika slagen af förseelser stadgas vidare följande: »Små felaktigheter hos dem, som tillförene visat sig stilla och lydiga, rättas med allvarsamt tilltal» »Gör någon af de yngre skolpiltarne buller eller oro under läsningen och i kyrkan eller motvilligt[!] försummar skolan och gudstjänsten, så näpses den med vanlig skolaga. Samma lag äro ock gymnasisterna uti slika mål undergifne» »Om en skolpilt eller gymnasist befinnes af ungdoms obetänksamhet hafva spelt kort, druckit, överfallit med fula ord sin medlärjungar, gjort oljud på gator och gränder med skrikande, fönsters sönderslående och ärlige mäns hus´ oroande [eller] oqvädinsords utdelande, skall den förre sättas i stocken eller få ris på bara kroppen, men den senare mista sitt premium, sättas i proban och derutöfver kastigeras med ris – dock lindras och [o: eller] skärpes detta straffet efter sakens beskaffenhet. »Den, som förolämpar sin preceptor och honom med otidiga ord bemöter, skall i de andra disciplarnes åsyn slås in på bara kroppen,…

Ur Bidrag till den svenska skollagstiftningens historia 1718-1809, (1718-1760, Bilaga IV), Hernlund, Hugo, (1882) s.18.