1500-tals tankar om aga

Richard Mulcaster, som bland annat undervisar en ung prinsessan Elisabeth, publicerade år 1581 handboken Training Up of Children, där han bland annat diskuterade agans betydelse. Enligt honom var den stor, och läraren skulle enligt honom inte tveka inför att ta till handgripligheter. ”The rod may no more be spared in schooles then the sworde may in Princes hand”. Han tog också upp problemet med att bestraffning kunde ta mycket tid. Han noterade att den fysiska bestraffningen visserligen kunde stjäla mycket av undervisningenstiden, men att det var tid väl investerad eftersom den både var givande för individen som erhöll slagen, och eleverna som tittade på.

Om agans problem

Likaledes vitsordar denne rektors styrelse riktigheten af satsen, att prygelregementet alstrar ögontjänare, hvilkas okynne tyglas endast af fruktan för straff, och som just därför också frambryter under en så mycket vildare form, när tuktomästaren vänder ryggen till eller de för tillfället och endast i yttre måtto kufvade andarna tro sig ej behöfva frukta någon efterräkning. Så var också förhållandet vid det läroverk, som styrdes af denna järnhand, ty endast undantagsvis torde man väl kunna påträffa motstycken till de upptåg, som dessa under rektors färla så strängt hållna lärjungar anställde, så snart de vid läroverket påträffade en lärare, som var mera efterlåten eller som ej förstod konsten att »tukta med skorpioner».

ur Oscar Svahn, Våra öfversittare: ungdomsminnen och läroverksstudier. 2 : Jämte förslag till en genomgripande läroverksreform, Stockholm, 1899, s. 23.

Våra öfversittare

Aga som skapade en nation

»Ännu kan jag minnas, hur säker och bredbent pilten stod i sina eldröda kläder och dammade på oss andra med snöbollar. Nog blev han satt i skola hos en dansk mäster, men vet du, vad han sade till mäster? Så här sade han: När jag blir stor, skall jag gå upp till Dalarna och få ut dalkarlarna och slå danskarna på näsan.»

»Nej, sade han det?» svarade drängen. »Då blev väl mäster varm i sitt danska hjärta?»

»Mäster tog och gav honom stut», fortsatte bergsmannen och gick några slag över golvet. »Men unga herrn högg sin dolk tvärs igenom lärboken och ropade: Hej, jag ger dig och din skola tusan! – Och så gick han sin väg och kom aldrig igen.»

ur Verner von Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar I. Gustav Vasa. När dalkarlarna ångrade sig

En oduglig lärare

Skolläraren, som var alldeles oduglig som lärare — ej minst på grund av okunnighet — förstörde största delen av timmarna med resultatlöst hårdragande och pryglande, medan vi andra övade oss att lipa, det vill säga att göra respektlösa grimaser av mycket underskattande valör åt den hatade läraren bakom hans rygg.

ur Albert Engströms Läsebok för svenska folket

SMISKA

SMISKA (ipf. smask, sup. smuskit), v. a. slå sakta. Ett sådant starkt förloradt verb förutsättes nf följande rotskott. Måhända att detta verb är en utvidgad form af smikka (smakk, smukkit).

Smask, m. smäll, lindrigt slag. Fl. (Ingo).

Smaska, v. n. 1 smällkyssa. Bl.

Smisk, n. lätt slag, smäll, lindrig aga med blotta flata handen (för små barn). Allm.

Smiska 1, v. n. o. a. 1 1) slå sakta med flata handen el. ris, daska. Allm.; 2) slå sönder. ”Smiska sönder glas, fönsterrutan”. Vg.; 3) kasta med fart i en vägg. G.

Smiska 2, f. def. smörgås. G.

Smuska, v. n. 1 hemligen slå under sig, hemligen snatta, draga till sig. Sm. Eller är detta ord snarare att hänföra till smiug?

ur Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket

Agan i siffror

En tysk rektor för ett par århundraden sedan kunde efter sin 52-åriga tjänstetid uppvisa, att han hunnit utdela 124,010 rottingslag, 136,715 örfilar, 911,527 käpprapp och 1,115,800 pannsmällar och luggningar. Den tyska grundligheten förnekar sig inte, vare sig det gäller bestraffningar eller statistik.

Anmälan av Herman Siegvalds Om kroppsaga, en historisk-psykologisk studie i Svensk läraretidning, nr 6 (136), 8 februari 1933.

Svensk läraretidning

Om kamratlig aga bland kadetterna på Karlbergs slott

Äfven »spänna kyrka» hörde till aftonunderhållningen, lika som stundom »smyssla dagg», der man fick göra bekantskap med sjökadetternas nypar. Den förra leken, temmeligen välbekant för öfrigt, tillgick på så sätt att en äldre kadett satte sig ned på en bänk, der han höll någon yngres hufvud i sitt knä, med händerna för dennes ögon. De öfriga deltagande stodo nu i en tät krets i kring delinqventen, på hvars »sans nom», som förut citerade illustra författare uttrycker sig, det ena efter det andra slaget vankades med flata handen eller äfven någon gång med daggar och jernkedjor. Han skulle nu gissa hvem som sist slog och lyckades det fick denna intaga platsen. Att detta emellertid skulle hafva sina betydliga svårigheter för de nykomna, som till en början föga kände de äldres hvarken till namn eller nummer, låg i sakens natur, och fört sedan de behörigen blifvit uppvärmda, hviskades någon yngres namn i örat på syndabocken eller tilläts det denna att förstulet titta sig om vid slaget, hvarefter en annan fick intaga platsen. Sannerligen en rättrogen katolik i forna dagar kunde blifva fullkomligare späkt, än hvad som blef fallet med de yngre kadetterna i denna lek, som bar ett så fromt namn! Smyssla dagg tillgick efter ungefär samma grunder. Kadetterna sutto här i ring på golfvet och läto en dagg passera, hvilken någon nykommen befalldes leta upp, under det att det ena rappet efter det andra ganska kännbart gaf honom sak på baken.

ur Harald Oscar Prytz Carlberg förr och nu: korta historiska uppgifter om Kongl. slottet, krigsskolan och kadettlifvet för tjugo år sedan, Stockholm 1872, s. 24.

Mer litteraturtips

  • Edfeldt, Åke W., Aga: fostran till våld : en undersökning, Proprius, Stockholm, 1985
  • Imsen, Finn-Arne, Kärleksfull aga eller kränkande misshandel, Väckelsekristen front, Bromma, 1988
  • Helle, Vilhelm, Aga eller ej?: hur man uppfostrar nutidsungdom, Natur och Kultur, Stockholm, 1943
  • Edfeldt, Åke W., Sluta slå!, Akademilitt., Stockholm, 1979
  • Caron, Jean-Claude, À l’école de la violence: châtiments et sévices dans l’institution scolaire au XIXe siècle, Aubier, Paris, 1999
  • Greven, Philip J., Spare the child: the religious roots of punishment and the psychological impact of physical abuse, Knopf, New York, 1991
  • Kan man klara barnuppfostran utan smisk och dask?., Justitiedep., Stockholm, 1979
  • Udd-Ståhl, Helena, Varning för skolan!, Sahlgren, Otalampi, 1993
  • Bergenlöv, Eva., Drabbade barn aga och barnmisshandel i Sverige från reformationen till nutid /, TPB, Johanneshov, 2010
  • Cobb, Lyman, The evil tendencies of corporal punishment as a means of moral discipline in families and schools, examined and discussed: in two parts. P. 1, Objections to the use of the rod. P. 2, Substitutes for, and preventives of, the use of the rod, M. H. Newman & co., New York, 1847
  • Edfeldt, Åke W., ”Allt vad I gören —”: slutrapport från SUSA-projektet om aga och våld i hemmet, Proprius, Stockholm, 1985
  • Gradmark, Bo, Den svenska agans historia, Human-etiska förb., Enskede, 1985
  • Mitchell, Lorelei., Corporal punishment and low-income mothers: the role of family structure, race, and class in America, Cambria, Amherst, N.Y., 2008
  • När barnet blev barn [Elektronisk resurs] : Det onda barnet, Utbildningsradion, 2011
  • Qvarsebo, Jonas, Skolbarnets fostran: enhetsskolan, agan och politiken om barnet 1946-1962, Institutionen för tema, Tema Barn, Linköpings universitet, Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2006,Linköping, 2006
  • A violent education: corporal punishment of children in US public schools, Human Rights Watch, New York, 2008

Skolsånger och skolstryk i forna dagar

Lärjungen har sina öron på ryggen, när han får stryk så lyssnar han

Ordspråket tillskrivs egyptisk skolhistoria i Nils Gabriel Djurklous artikel ”Skolsånger och skolstryck i forna dagar” (1875). Vad det gäller skolsångerna redovisas bl. a medeltida skolsånger vilka ursprungligen författades på latin i översättning. Bakom skolsångernas tidvisa uppsluppna anslag vilar färlan och riset likt ett ”memento mori”.

Fester gifva, sorg fördriva

Är den glada verldens lag.

Tröst som duger, Bacchus bjuder

Oss, sitt folk i fulla drag.

Derför fröjden, Emot höjden

Stiger vårt glada lag.

O, att slika, Slika, slika

Fester gåfvos hvarje dag!

Här trygga, Icke rygga

För magisterns vreda drag.

Här ej baken, Öm och naken

Blöder under risets slag.

Derför frejden, Emot höjden

Stiger i vårt glada lag.

O, att slika, Slika, slika

Fester gåfvos hvarje dag!