Karbas och glosor

Det är så dumt till att vara lärd.
Man blir så gulblek och torr och mager,
Och verldens visdom är knappast värd,
Att man af hufvudet hatten tager.
Nej! bygdens rosor
Min kärlek vunnit:
Den som uppfunnit
Karbas och glosor,
Den vill jag klå.

ur Sehlstedts visa Unga skolmästarn i Svenska Familj-Journalen, Band XII, årgång 1873, s. 87

Rottingen i litteraturen

– Nu vet ni, sade han, huru ni skola uppföra er för att slippa stryk. Den som ådrar sig stryk har vållat det själv. Skyll inte på mig sen. Här ligger rottingen, där är plikten; uppfyll plikten, eljes kommer rottingen – utan mitt förvållande.

ur August Strindbergs Tjänstekvinnans son

Gluteus maximus

Besynnerligt: jag satt som numero ett i den högsta af denna folkskolas tre klasser, men var på samma gång skolans mest stutade pojke! Jag kan i denna stund icke påminna mig något af mig begånget streck, som berättigade till något straff alls … nå, jag höll, men icke rottingarna, utan måste jag själf gå och köpa den, hvilket utgjorde en stor glädjekälla för expediten i kryddbon. Så gick högtidligheten af stapeln, stupstockens, förlåt, jag menar stutbänkens ena ända drogs från väggen, min egen lades fram i ljuset — jag kände hur lärarens hand ömt lyftade rockskörtet som låg i vägen — och — så föll den nya hårda rottingen slag på slag på slag på den fattiga, magra pojkrumpan (den heter så på svenska; på latin heter den Gluteus maximus).

ur Carl Larssons Andras barn. 32 målningar med text.

1500-tals tankar om aga

Richard Mulcaster, som bland annat undervisar en ung prinsessan Elisabeth, publicerade år 1581 handboken Training Up of Children, där han bland annat diskuterade agans betydelse. Enligt honom var den stor, och läraren skulle enligt honom inte tveka inför att ta till handgripligheter. ”The rod may no more be spared in schooles then the sworde may in Princes hand”. Han tog också upp problemet med att bestraffning kunde ta mycket tid. Han noterade att den fysiska bestraffningen visserligen kunde stjäla mycket av undervisningenstiden, men att det var tid väl investerad eftersom den både var givande för individen som erhöll slagen, och eleverna som tittade på.

Om agans problem

Likaledes vitsordar denne rektors styrelse riktigheten af satsen, att prygelregementet alstrar ögontjänare, hvilkas okynne tyglas endast af fruktan för straff, och som just därför också frambryter under en så mycket vildare form, när tuktomästaren vänder ryggen till eller de för tillfället och endast i yttre måtto kufvade andarna tro sig ej behöfva frukta någon efterräkning. Så var också förhållandet vid det läroverk, som styrdes af denna järnhand, ty endast undantagsvis torde man väl kunna påträffa motstycken till de upptåg, som dessa under rektors färla så strängt hållna lärjungar anställde, så snart de vid läroverket påträffade en lärare, som var mera efterlåten eller som ej förstod konsten att »tukta med skorpioner».

ur Oscar Svahn, Våra öfversittare: ungdomsminnen och läroverksstudier. 2 : Jämte förslag till en genomgripande läroverksreform, Stockholm, 1899, s. 23.

Våra öfversittare

Aga som skapade en nation

»Ännu kan jag minnas, hur säker och bredbent pilten stod i sina eldröda kläder och dammade på oss andra med snöbollar. Nog blev han satt i skola hos en dansk mäster, men vet du, vad han sade till mäster? Så här sade han: När jag blir stor, skall jag gå upp till Dalarna och få ut dalkarlarna och slå danskarna på näsan.»

»Nej, sade han det?» svarade drängen. »Då blev väl mäster varm i sitt danska hjärta?»

»Mäster tog och gav honom stut», fortsatte bergsmannen och gick några slag över golvet. »Men unga herrn högg sin dolk tvärs igenom lärboken och ropade: Hej, jag ger dig och din skola tusan! – Och så gick han sin väg och kom aldrig igen.»

ur Verner von Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar I. Gustav Vasa. När dalkarlarna ångrade sig

En oduglig lärare

Skolläraren, som var alldeles oduglig som lärare — ej minst på grund av okunnighet — förstörde största delen av timmarna med resultatlöst hårdragande och pryglande, medan vi andra övade oss att lipa, det vill säga att göra respektlösa grimaser av mycket underskattande valör åt den hatade läraren bakom hans rygg.

ur Albert Engströms Läsebok för svenska folket