När läraren visade sin makt

»Det fanns en pojke här i Gällaryds socken, som en bonde under sju veckor försökt lära läsa, men utan framgång. Då legde sockenboarne mig att lära honom. Då jag var på väg och skulle gå till honom, sade en bonde till mig: »Det är inte värdt, att K går dit och försöker, för han är omöjlig att lära, och dessutom har han ett sådant illvett, att han slår K. – Då sade jag: »Vi ska försöka; har han mod, så har jag makt.» – När jag kom dit, skulle pojken börja läsa i psalmboken och katekesen, ty andra böcker för barn funnos icke då. När pojken började på ett stycke, så var han inom kort på tjogtals stycken efter ett ord där och hvar, som han hört läsas. – Då sade jag: »Hvar står det du läser? Visa mig ett ord!» Men jag fick icke svar. – Då pekade jag på ett ord och frågade efter, hvad det hette. – Då sade pojken: »Får jag inte läsa som jag vill kanske?» Därmed stiger han upp och skulle örfila mig med bägge händerna. Men det blef då min tur att örfila honom, men han fick icke mera än tre örfilar. Därefter gick jag efter alnen och frågade, om han ville smaka denna. Men nu förstod pojken, att jag inte var så rädd, och han lofvade vara lydig.

 

Av och om Byskolemästaren Johannes Karlsson Gällaryd, Småland (född 1815) i Johannes Karlsson, (red.), Självbiografier av lärare: 1-4 : levnadsminnen, Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1921, s. 7.

Annonser

Våld mot lärarinnor

Allt våld i skolan riktas inte mot eleverna. Kring sekelskiftet 1900 var frågan om folk- och småskollärarinnornas utsatthet en uppmärksammad fråga i press, skönlitteratur och riksdagsdebatt. Ogifta och ensligt boende ställdes de inför landsbygdens karga verklighet, som beskrevs på följande sätt i en riksdagsmotion (1914):

”Ett stort antal lärarinnor […] berättat om de inbrott och försök till öfvervåld, för vilka de varit utsatta, ävensom talat om den oro och ångest, som väckes genom medvetandet om ytterlig värnlöshet genom vetskapen om att ingen mänsklig hjälp kan ens i största nöd påkallas. Några ha genom denna natt efter natt, åt ur och år in upprepade ängslan fått sitt nervsystem förstört […]”