Den interna rättskipningen bland läroverksungdomen

Rättegångssättet var mycket summariskt, ty icke ett enda ord fick yttras till försvar, anklagelsen var tillräcklig för att fälla, och domen bestod alltid i det enstafviga, skarpt uttalade ordet: »fram!> Den anklagade vandrade då alltid utan motstånd fram och satte sig på en bänk, som nämndes med ett eget öknamn: »brädet.» Sedan alla anklagelser blifvit absolverade, straffades delinqventerne medelst vissa slag med daggen öfver rygg axlar. Allt detta gick så gravitetiskt och högtidligt, utan hetta och ifver å den ena och utan klagan å den andra sidan, att scenen blef imponerande på de yngre och all tanke på motstånd och uppstudsighet mot den despotiska makten försvann, äfven om de kände sig lida orättvist.

ur Undervisning och djäkneliv i Strängnäs 1839-1843 i Hall, B. Rudolf (red.), Läroverksminnen: skildringar av f.d. elever och lärare. [1], Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1933, s. 93

Annonser

Klasstryk bland kadetterna på Karlbergs slott

Lördagen den 15de dennes [november 1862], något före kl. 4 e.m., inkom kadetten no. 119 Rehbinder i nedre afdelningen; och hade då Schenström på skämt fattat honom bakifrån i båda öronen och hållit honom så en stund; sedan Rehbinder blifvit fri, hade han tilldelat Schenström en örfil, hvarpå ett brottande följt, som slutade dermed Rehbinder att Schenström fick Rehbinders hufvud under sin ena arm och gaf honom då några slag i ansigtet, sjelf derunder klöst i synen af Rehbinder.
Sedan Rehbinder blifvit lössläppt, hade han vid utgåendet yttrat: ”Du har burit dig åt som en drummel” m.fl. oqvädningsord hvarpå Schenström yttrade: ”om Du är ovettig på mig så kastar jag ut dig.”
Något groll emellan Schenström och Rehbinder hade förut ej egt rum, tvärtom hade de förut ofta skämtat med hvarandra och hitintills alltid varit goda vänner.
Samma dag kl. emellan 7 och 8 e.m. inkommo kadetterne No. 185 Reventlow, 125 Sandels och 60 Sederholm i Nedre afdelningen, då den förstnämnde tillsade Schenström, att han skulle följa dem till 3:e klassen – Schenström förmodade då att någon slags förklaring skulle affordras honom om förloppet af förestående, men kunde så mycket mindre tro att han skulle blifva underkastad någon slags bestraffning som dylika bestraffningar numera helt och hållet upphört.
Inkommen i Öfre afdelningen hade Reventlow inför en större samling af kadetter, förmodligen större delen af 3dje klassen, förehållit Schenström att han slagit en 3:e klassens kadett och lofvat att kasta ut honom ur nedre afdelningen; och ehuru Schenström ville förklara saken ropades: ”tyst” och blef han derefter af Rehbinder tillsagd att upplägga sig och erhöll då omkring 5 slag af en dagg: i och med detsamma inkom No. 19 v. Schwerin från 4de klassen och befallde att bestraffningen skulle upphöra, hvilket och genast skedde.
Hvilken som slog kunde Schenström ej se, men sade sig hafva hört att meningen skulle vara att hvar och en inom 3dje klassen skulle gifva några slag på det att följderna om det blefvo kändt ej skulle drabba några få, och måhända derföre ej tagas så strängt; han hade af kamrater fått höra att de som slagit honom voro Rehbinder, Reventlow och Wästfelt.

ur Protokoll hållet vid Majorsförhör den 19de November 1862, Vol. 1, Disciplinhandlingar, 1850-59-1864, F VIII, Stabsavdelningen med skolexpeditionen, Kungl. Krigsskolan, Krigsarkivet. 

Om kamratlig aga bland kadetterna på Karlbergs slott

Äfven »spänna kyrka» hörde till aftonunderhållningen, lika som stundom »smyssla dagg», der man fick göra bekantskap med sjökadetternas nypar. Den förra leken, temmeligen välbekant för öfrigt, tillgick på så sätt att en äldre kadett satte sig ned på en bänk, der han höll någon yngres hufvud i sitt knä, med händerna för dennes ögon. De öfriga deltagande stodo nu i en tät krets i kring delinqventen, på hvars »sans nom», som förut citerade illustra författare uttrycker sig, det ena efter det andra slaget vankades med flata handen eller äfven någon gång med daggar och jernkedjor. Han skulle nu gissa hvem som sist slog och lyckades det fick denna intaga platsen. Att detta emellertid skulle hafva sina betydliga svårigheter för de nykomna, som till en början föga kände de äldres hvarken till namn eller nummer, låg i sakens natur, och fört sedan de behörigen blifvit uppvärmda, hviskades någon yngres namn i örat på syndabocken eller tilläts det denna att förstulet titta sig om vid slaget, hvarefter en annan fick intaga platsen. Sannerligen en rättrogen katolik i forna dagar kunde blifva fullkomligare späkt, än hvad som blef fallet med de yngre kadetterna i denna lek, som bar ett så fromt namn! Smyssla dagg tillgick efter ungefär samma grunder. Kadetterna sutto här i ring på golfvet och läto en dagg passera, hvilken någon nykommen befalldes leta upp, under det att det ena rappet efter det andra ganska kännbart gaf honom sak på baken.

ur Harald Oscar Prytz Carlberg förr och nu: korta historiska uppgifter om Kongl. slottet, krigsskolan och kadettlifvet för tjugo år sedan, Stockholm 1872, s. 24.