Kroppsstraffens klimax

Kroppsstraffens klimax nådde sin spets i »stut för öppna luckor». Detta användes aldrig, mig veterligt, annat än vid utomordentliga tillfällen och vid förbrytelser af mera offentlig art, då ett skarpt straff var fullväl förtjänadt. Den brottslige afbasades då alltid offentligt oftast uppe i rektors klass, dit antingen hela skolan var uppkallad, eller också luckorna mellan alla klasserna öppnade på vid gafvel. Som exekutor tjänstgjorde antingen rektor eller den brottsliges klasslärare, allt efter förseelsens beskaffenhet. Mycket sällan förekom detta straff och åtföljdes af relegation om förseelsen var af neslig art, liksom det då alltid föregicks af uppläsning af för tillfället lämpliga paragrafer af skollagen. – Färla och »nagelstut» förekommo icke.

ur Västerås läroverk 1840-1851, i Hall, B. Rudolf (red.), Läroverksminnen: skildringar av f.d. elever och lärare. [1], Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1933, s. 115.

I Lunds katedralskola 1813

Disciplinen upprätthöll [rektor Textorius] någorlunda, fast han nästan aldrig betjente sig af den afflictiva straffmethoden. (Penalismen hade han i grund afskaffat.) ‘Mäster Erik’ (Så kallades skolriset. Handferla fanns ej, hvarken i collega- eller rectorsklassen.) hängde i ett skåp och kom sällan i rörelse. Någon gång nöp Rector de vanartige i armarne eller knackade dem på fingrarne med sin snusdosa.

Ur P.G. Ahnfelts Studentminnen (1857). Att benämningen ”Mäster Erik” inte var Textorius påhitt, utan ett lån ur Jeppe på Berget, behöver naturligtvis inte påpekas för vår lärda läsekrets.

Om agans avskräckande effekt

När skolan för dagen var slutad och bönen hållen, hände en eller par gånger om året, att när någon mycket svår förseelse blifvit begången, missdådarne blefvo framkallade för att straffas. Afstraffningen skedde då med en svarfvad och polerad färla, som förvarades i en påse. Läraren slog ett eller flera kraftiga rapp på den felandes fingrar, hvilka vanligen svullnade mycket. Den slagne tjöt, och ömhjärtade flickor gräto, hvarför en sådan afbasning ingöt en hälsosam skräck i hela skolan.

ur läraren J. R. Cederlunds berättelse om skolgången i en skola på Gotland på 1870-talet i Bror Rudolf Halls (red.), Hågkomster från folkskola och folkundervisning. [1], Skildringar av f.d. elever och lärare, Stockholm, 1932, s. 161

Jesus under ris och färla

 

I Tuse kyrka, (Roskilde stift) i Danmark finns denna kalkmålning. Enligt Troels Rønholdt gestaltar den Jesus skolgång där skolmästaren bär både ris och färla.

Ur: imellan kirken og vandet, Aarhus Katedralskole 1195-1995. red: Finn Stein Larsen, (1995).

Den lärda agan

12/10 1734
3 Thetta så som thet strider emot Gymnasii ord. Cap. 3 § II. som nyligen med åtwarning hade blifwit hela Coetui föreläsen, vide supra pag. 122, och sådant aldeles intet skickar sig emellan Condiscipulos; så blef resolverat at Waldner och Bergquist skulle med 5 slag af ferula hwarthera offenteligen blifwa afstraffade, som ock strax skiedde, med warning til them och the andra, at ther the flera gånger sådana vexationer föröfwade, skulle straffet skiärpas, och then bråtzliga st[r]affas med Proban.

Ur Gävle läroverksarkiv ProtocollsBok wid Collegium Gymnasticum uti Gefle n:o 2 s. 122-247, i Bror Rudolf Hall (red.), Gammaldags penalism vid läroverken: primärkällor och skildringar, Lund 1932, s. 3

 

”Jag har så köpt min lärdom och visdom; jag vill på samma sätt sälja den.”

Lundakaniken Kristian Pedersen vittnesmål om skoltukten i 1500-talets medeltida skolor:

Han berättar, att obarmhärtig hudstrykning, slag och plaggor av färlor och stora bödelsris förekom i både danska, svenska och norska skolor, och att många goda unga skolgossar och djäknar därigenom drevos bort från skolan. Färlan och riset ”hängde alltid över lärjungarnas huvud”, gossarna sutto ”så rädda som en haren för hundar” och kunde därför ”ej lägga märke till eller komma ihåg vad man sa till dem”. ”Lärarna flängde, sleto, huströko och slogo de arma barnen, skolgossar och djäknar, så att blodet rann från deras rygg ner i deras benkläder för en titels eller ett ords skull eller för kasus eller temporalier, som man misstog sig på.” ” Om någon elev försummade skolgången en timme eller två eller en halv dag, då skulle han slita lika mycket eller  mera ris än en tjuv, som hade stulit en häst eller ko. Skolmästaren läto sig ej nöja med att så själva hudstryka dem, utan även var och en av gossens kamrater skulle ge honom ett slag med riset.” När man sporde skolmästarna, varför de på detta sätt slogo lärjungarna, svarade de: ”Jag har så köpt min lärdom och visdom; jag vill på samma sätt sälja den.”

Ur: Svenska undervisningsväsendets och uppfostrans historia Del I, Brandell, Georg, 1931.

Färla från förr

Färla från omkring 1450, funnen vid utgrävning i Lund.

 

Källa: Samuelsson, Sixten, Högre allmänna läroverket i Uppsala: en gammal skolas öden från 1200-talet till våra dagar, Uppsala, 1952

Morten Børups vapensköld

Morten Börup tjänstgjorde som rektor vid Aarhus katedralskola mellan 1491-1520. Hans namn hålls levande genom namngivning av skolor och vägar. Hans rektorsgärning har beskrivits genom vittnesmål på ett många gånger milt sätt. I en dikt från 1829 kan man läsa:

Han trængte ikke til stokken

ej heller til ferie og ris,

vel regerer han flokken

men alt på anden vis.

Men även om vissa vittnesmål talar om en i jämförelse mild man så vittnar hans vapensköld om med vilka medel han ytterst bar upp sitt ämbete.

Vapenskölden tjänstgör i dag som Aarhus katedralskolas logotyp, och intill skolan finner man även en minnessten över Morten Børup som pryds av hans vapensköld.

Källor: http://www.akat.dk/historien/skolens-historie/. 20120911.

http://www.skanderborgleksikon.dk/index.php/Morten_B%C3%B8rup. 20120911.