Smiskhumor, 1899

Klicka på bilden för att se en större version!

Hämtad från Tidningen Brage, Katedralskolan Uppsala (1899).

Annonser

Kolerikern Tegman

E. B. Tegman (född 1867) undervisade vid Katedralskolan i Uppsala. Sixten Samuelsson som nedtecknat skolans historia beskriver att han minns Tegman som en ”välvillig gammal farbror” men fortsätter med följande beskrivning:

 

Men han skall också ha varit en betydande koleriker, som svängt Mäster Erik med mera vårdslöshet än elegans, rent ovåligt ibland, och skolpojksminnen berätta om vilda jakter i klassrummet med formlig steeple chase över bänkar och andra hinder.

 

Ur Samuelsson, Sixten, Högre allmänna läroverket i Uppsala, 1952, s. 439

Rektor Rudolf

Rudolf Annerstedt var rektor vid Läroverket i Uppsala, och han verkar ha varit något i hästväg när det gäller våld som uppfostringsmetod. Torgny Nevéus beskriver Annerstedt i Skriften från 2012 års januaripromotion vid Uppsala Universitet:

Rudolf Annerstedt föddes 1801, studerade historia och teologi i Uppsala och promoverades till magister 1827. Han blev senare rektor för Katedralskolan i staden och var som sådan en av de märkligaste den gamla skolan med anor från 1200-talet ägt.
Hugo Hamilton beskriver Rudolf Annerstedt på ett målande sätt i sina Hågkomster, utgivna 1928. Ett längre avsnitt kan här citeras:


Han var utan tvivel den mest originella människa jag någonsin träffat. Redan hans utseende var sådant, att om han nu uppenbarade sig på gatan skulle han näppeligen få gå i fred. En liten, senig kropp uppbar ett runt huvud med en brun peruk, så borstad och glättad, att man nästan kunde spegla sig i den.[—] Han var alltid ytterst elegant och alltid svartklädd, i en lång redingot, stort, öppet, snövitt skjortbröst, en vit halsduk, efter modet från århundradets början, i själva verket en bred bindel, i vilken hakan kunde begravas, samt små, upprättstående ”fadermördare”.


Hamilton berättar vidare att Annerstedt utnyttjade kroppsagan i skolan ”till övermått”. Sant är att han år 1858 blev suspenderad en tid för att han misshandlat en elev. Han förde också ett ”strykregister”, eftersom tiden inte medgav att han omedelbart straffade var och en som ansågs förtjäna agan. – En kväll fick gossarna Annerstedt ha en bjudning för kamrater hemma hos sig. Då fick rektorn av en händelse se ett par pojkar ur umgängeskretsen, Carl och Lennart Reuterskiöld, stoja i matsalen. Det slog honom att de fanns upptagna i ”strykregistret”. Han kallade in dem i sitt arbetsrum och ”genompryglade dem grundligt, varpå han sade: ’Seså, snälla gossar, nu är det bra igen. Gå ut nu och fortsätt att leka.’ Men de små Reuterskiöldarna sprungo gråtande hem till sin mamma [—].”

Här kan du läsa promotionsskriften.

Det är inte osannolikt att vi återkommer till Annerstedt i senare blogginlägg!

”måhända icke så metodiskt framstående…”

 

Alfred Littorin var gymnastiklärare på Högre allmänna läroverket i Uppsala mellan 1870 och 1897.

Om honom kan man läsa att han var ”måhända icke så metodiskt framstående, som man kunde fordrat.”

Vidare beskrivs hans lärargärning på följande sätt:

Framförallt prisas han dock av forna elever som en duktig pojkuppfostrare, fastän han i våra ögon verkar ha haft mycket av ”kadett-tag” från Karlberg. Först och främst fordrade han absolut lystring och lydnad. (…) Näst kravet på absolut lystring kom fordran på renlighet. Avslöjade syndare mot plikten att använda tvål och vatten fingo uppsträckning eller avbasning, och kontroll förekom i betydlig grad. Upprepad förseelse av detta slag framkallade ovillkorlig avbasning med ”der gelbe”, ”der schwarze” och andra varandra efterträdande rottingar, som måste avhämtas av delinkventen och det kvickt. Gick det inte tillräckligt fort, blev det en ny språngmarsch, och så placerades brottslingen med huvudet mellan ”Littans” knän och trakterades ganska kraftigt. Den gamle krigaren fann nog ett visst nöje i denna uppfostringsmetod, som han förmodligen ansåg högst välgörande.

Ur Samuelsson, Sixten, Högre allmänna läroverket i Uppsala, 1952, sidorna 450-451