Om skillnader i agan av pojkar och flickor

Lärarens plats var vid södra änden af bordet. De tröge och liknöjde hade äran sitta närmast honom, ty då slapp läraren att hvarje gång det påfordrades gå fram att lägga rottingrapp på deras bakre lekamen. Nu behöfde han endast utsträcka armen, då det alltid blef de främre köttdelarna, som fingo sitta emellan. Bestraffningssättet var stryk med rotting. Denne var surrad med beckadt segelgarn. Då han straffade gossarne, brukade han sätta deras hufvud emellan sina ben, där de måste sitta som i ett skrufstäd. Var det stora pojkar, som han hade besvär med att hålla på detta sätt, – det hände stundom, att de vräkte honom baklänges – hade han dem dock alltid öfver ena bänkändan, och då föllo ej alltid käpprappen på den del af kroppen, som säges vara mest passande därtill. Flickorna sluppo alltid något billigare undan angående spöstraffet. Det syntes som fanns det hos läraren något mera medömkan med det täcka könet. Men en del flickor såväl som gossar blefvo ganska hårdt straffade, då han brukade sina öfriga straffmetoder, hvilka bestodo i örfilar, så kraftiga att de kunnat slå en karl till marken, hårluggning, knäppar med fingrarne på pannan och kinderna samt boxning i sidorna med knytnäfvar, armbågar eller snusdosa.

 

ur berättelse från Valleberga södra folkskola, i Skåne (1858-1866) i Andersson, A. P., Lankasterskolor: interiörer från Dalarne, Gästrikland, Uppland, Småland, Västergötland, Halland och Skåne, Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1922.

Annonser

Om begränsningar i lärarens rätt att aga

Förutom skolfängelsets och risets vedertagna bestraffningsmedel må icke användas kroppsaga av annan art, t. ex. knytnävsslag, vad som medför blodvite och dylikt. Ty därigenom kan lätt åstadkommas kroppslyte, och själsgåvorna kunna taga skada.

Lärare, som icke avhålla sig från sådant eller på annat sätt vid agan märkligen överskrida måttan, skola efter förbrytelsens beskaffenhet strängt straffas med fängelse eller avdrag av lönen alltefter rektors och konsistorii bestämmande; har svårare kroppsskada uppstått, straffas den skyldige efter allmän lag eller ock med annat straff, som för fallet i fråga kan synas lämpligt.

ur 1649 års skolordning, kap. 17 Om belöningar och straff [i Hall, B. Rudolf (red.), Sveriges allmänna läroverksstadgar 1561-1905. 1/3, 1561, 1611 och 1649 års skolordningar : i avtryck och, de båda senare, i översättning, Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1921, s. 90f.]