LUCKA 6: Skamstraffet

smisk

Primitiva Latinae Lingvae, Germanice Explicata, Gallice Accommodata, Et Figvris Illvstrata = Lateinisch- Teutsch- und Französisches Wörter-Buch : der lieben Jugend zum nüzlichen und ergözlichen Gebrauch, mit 1700. Figuren gezieret, und einem teutschen Register versehen. – Nürnberg, 1761. – Tavla nr 47.

Skolaga – ett genusperspektiv

Om vi pojkar viskade eller hade något annat okynne för oss, gick läraren bakom oss utefter bänkraderna och slog oss på nedre delen av ryggarna med sin hasselpåk. Jag kan icke erinra mig, att han på detta sätt slog flickorna, men däremot bestraffades de en och annan gång med luggning och någon enda gång med ris på fingrarna.

ur berättelse om undervisningen i en folkskola i Simtuna [Uppsala] under 1870-talet i Hall, B. Rudolf (red.), Hågkomster från folkskola och folkundervisning. [2] (N.F.), Skildringar av f.d. elever och lärare, Fören. för svensk undervisningshistoria, Stockholm, 1933, s. 42.

Skamstraffen

S k a m s t r a f f e n tillämpades antingen, som förut är omtaladt, genom att sätta den försumlige inom klassen på den s. k. scamnum, där han då vanligen fick tillbringa en hel lektionstid eller flere i mån af förseelsens betydenhet. Någon gång kunde man stående i vrån vid kakelugnen för en kortare stund få undergå sitt skamstraff. Ett annat sådant genomfördes på det sätt att pojken ställdes med riset i hand i den öppnade klassdörren, i hvilken obehagliga ställning han fick kvarstanna vid någon eller några af lekstunderna, då han således utsattes för de förbi defilerande lärarenas och skolpojkarnes granskande blickar vid både deras ut- och ingång.

ur Västerås läroverk 1840-1851, i Hall, B. Rudolf (red.), Läroverksminnen: skildringar av f.d. elever och lärare. [1], Fören. för svensk undervisningshistoria, Lund, 1933, s. 115f.

Mannen – myten – legenden

Ni minns väl den tyske rektorn vi berättat om i inlägget ”Agan i siffror”? Efter lite detektivarbete har vi luskat reda på att han hette Häuberle och höll till i Schwaben.
Uträkningen om rektorns effektivitet inom bestraffningsgebitet publicerades i en tysk tidskrift år 1772, och verkar onekligen ha haft ett stort genomslag.
Citatet nedan är från en svensk bok, publicerad 1899.

Håll till godo!

Under de femtioett år och sju månader Häuberle beklädt sitt ämbete,
skulle han enligt medelmåttig beräkning hafva utdelat

911,527 käpprapp,
124,010 slag med ris,
10,909 linealslag,
136.715 »handplagg»,
10,235 »munfiskar»,
7,905 örfilar,
1,115,800 knäppningar i hufvudet
och slutligen 22,763 »nota benes» (anmärkningar).

777 gånger hade pojkar dömts att knäböja på ärter
och 613 gånger på trekantiga trästycken,
5,001 gossar måste bära »åsnehufvud»
och 1,707 stå och hålla upp spöknippan så högt armarna räckte,
några andra mindre vanliga straff att förtiga, som han för tillfället kunde hitta på.

Bland käpp-rappen voro ungefär 890,000 utdelade för bristande kunskap
i latin och af risslagen 76,000 för felaktiga bibelcitat.
Öknamn gaf han öfver 3,000, däraf ur tyska språket ungefär två
tredjedelar, en tredjedel var af egen uppfinning.

Trött af ålder och mödor ingick han slutligen i den sista hvilan. Requiescat in pace.

Referens:

Svahn, Oscar (1899). Våra öfversittare: ungdomsminnen och läroverksstudier. 2 : Jämte förslag till en genomgripande läroverksreform. Stockholm:

Om förändringar i agans betydelse för skoldisciplinen

Custodes i Rectors Class hafva, såsom förut är nämnt, uppsigten öfver hela Scholungdomen vid allmänna samlingstillfällen, innan Lärare kommer tillstädes, och uppteckna då hvarje mot ordningen felande samt, under Lärarens närvaro, hvarje frånvarande. Dessa allmänna anteckningar för en vecka i sender, d.ä. för ett helt custodiat, räknas från och med onsdag till onsdag, lemnas till Rector, som för att ej hos de för lättsinnighet mer fallne gossarne föranleda någon säkerhet, antingen nu något eller intet, som kan synas olofligt, finnes antecknadt, aldrig försummar att hvarje Onsdag kl mellan 12 och 1 genomgå de nämnda anteckningarne inför hela scholans församlade ungdom och dervid noga undersöka så väl de frånvarandes förfall, som de oordentliga felaktighet. Dessa Rectors sammaträden med ungdomen bibehålla ännu namnet kladd såsom af enahanda betydelse med Dr Ödmanns Stutamöten, men såsom sagt är, begagnas riset så obetydligt vid sådana tillfällen att detta behogsting, som fordom i scholan ansågs såsom oumbärlig och stående artikel, nu mera ej finnes, om det ej på särskild tillsägelse anskaffas. Hvad jag här nämnt om disciplin i allmänhet gäller i det närmaste äfven om densamma i de särskilda afdelningarne. Läraren handhafver den med biträde af Custos i afdelningen. Riset var icke länge sedan i de särskilde Lärares hand en outtröttlig och daglig tuktomästare till flit och ordning, så att den gosse, som kunde undgå detta kroppsstraff, var ett tämmeligen sällsynt undantag. Nu deremot utgöra undantagen af dem som undergå det.

Rektor Otto Joël Gumælius Berättelse om Carolinska Högre Lärdoms-Scholan i Örebro den 19 juni 1832, vol. 3, ÄK856, Riksarkivet