”Klatsch, klatsch”

Gustaf Adolf Rudin började sin tjänst vid läroverket i Karlstad vårterminen 1902. Gossarna i hans klass tyckte inledningsvis att det ”vilade något nytt och spännande över honom” och att magistern hade ”sunda och sympatiska vanor”. Försök att provocera Rudin till att lämna katedern misslyckades inledningsvis och gossarna ”vädrade morgonluft”.

Det fick dock ett bryskt slut:

Men en dag hände det ovanliga, att magistern steg ner från katedern utan nån synbar anledning och lugnt och stilla tog en lov i klassen. Vi blev alla ögonblickligen tysta och stilla. Envar stirrade uppmärksamt i sin tyska textbok. Men plötsligt ryckte vi till vid ljudet ”klatsch, klatsch” förorsakat av tvenne eftervartannat följande örfilar. Samtidigt uppfångade vi en av magistern med låg röst tillsägelse: du slutar med det där. Lugnt som om intet särskilt hänt återvände han till sin plats på katedern och fortsatte lektionen. Men för oss hade det verkligen hänt mycket. Vi hade handgripligen med en gång försatts åter till den hårda verkligheten.

ur: Åkerblom, Sigfrid, Läroverkselev i Karlstad: minnen från seklets början, Fören. för Värmlandslitt., Karlstad, 1982